Alkoholen, den lille djävulen😈

Det är inte lätt att leva med en alkoholist! Jag trodde jag hjälpte, men jag bara stjälpte. Vår fina lilla familj blev en dysfunktionell familj.

Jag var skild och ensamstående mamma till en liten dotter. På en fest träffade jag honom. Han var spännande, han var läkare, såg bra ut och var rolig. Vad mer kan man begära? Vi var på många roliga fester, vi var unga och livet lekte. Vi flyttade ihop och fick två döttrar till. 
Vårt liv präglades av barn, jobb och fester. Det blev många flyttar runt om i Sverige p g a hans jobb. Resten av familjen fick följa med och säga upp jobb, skola, förskola och kamrater. Livet blev mer och mer otryggt och uppbyggt med alkohol som draghjälp. Jag köpte alkoholen, för att han skulle slippa bli avslöjad hur mycket han drack. Jag trodde jag hjälpte, men jag bara stjälpte honom och hela familjen.

Till slut orkade jag inte! Vi flyttade ifrån honom. Och vi skiljde oss💘

Gör om samma misstag

Varför gör människor, (ofta flickor, kvinnor) om samma misstag om och om igen?

Hur kunde jag gå tillbaka till ett förhållande som jag mådde så dåligt av, inte bara en gång utan tre gånger. Vi gifte t o m om oss? Varje gång lovade han att han inte skulle vara så dum och inte dricka så mycket. Varje gång blev det i alla fall likadant.

Men hur kunde jag vara så fruktansvärt dum i huvude att jag flyttar ihop med honom igen och tror att den här gången ska det nog bli bättre.

Eftersom det här är ganska vanligt i dysfunktionella familjer skulle jag kunna förklara det generellt, men jag föredrar att berätta hur det var för mig och varna andra tjejer!

 

Så var det för mig

Jag var en osäker tjej med dåligt självförtroende och låg självkänsla och behövde en trygg man, en slags pappa figur. Men den man jag hade blev mer och mer förändrad och hans beteende blev konstigare och konstigar. Han var dum, elak, impulsiv, destruktiv och tragisk på samma gång. Jag drogs med i hans drickande och tyckte det var stärkande och fick mig att kunna fortsätta ett tag till. Plötsligt var jag ensamstående mamma med tre barn, eller fyra med min man som blev mer och mer som ett kolli.Jag hade svårt att få det hela att fungera både praktiskt och ekonomiskt. Till slut var det dags att flytta ifrån honom igen.

Utan mig blev han starkare och mer positiv. Han flyttade till Bättringsvägen i en ny stad och träffade en ny kvinna. Småtjejerna blev större och åkte till honom på helger som han inte jobbade. De kom hem och berättade vad de hade gjort för roliga saker med pappa och hans nya kvinna. En dag hade den nya kvinnan flyttat och han började höra av sig till mig igen.

I grunden älskade jag honom och jag blev svartsjuk när han träffade andra kvinnor. Jag blev smickrad när han hörde av sig. Och var lättövertalad! Vi flyttade ihop med honom i den nya staden och gifte om oss. Varför gjorde jag det??? Hade jag helt glömt att han var alkoholist-nej, hade jag helt glömt hur dum han varit mot mig-nej! Ändå flyttade jag tillbaka till honom? Ganska snart var han tillbaka i sitt gamla beteende, men vi flyttade ändå med honom till ännu en ny stad. Efter en kortare tid lämnade vi skeppet ännu en gång efter det hade gått i kvav.